Om Kvarleva
Vissa berättelser glöms bort. Andra dröjer sig kvar. Kvarleva är ett hem för sagor, skräck och filosofiska berättelser. För världar som en gång var, sådana som kanske aldrig funnits och sådana som helst borde förbli oupptäckta.
Kvarleva är mitt lilla bibliotek, en samlingsplats för mitt författarskap och de berättelser jag genom åren har försökt ge liv åt.
Så länge jag kan minnas har jag burit på en önskan om att kunna skriva något meningsfullt. Något vackert. Något som kanske dröjer sig kvar hos den som läser, långt efter att den sista sidan vänts.
Mitt skrivande drivs framför allt av nostalgi. Av en längtan efter det som en gång var, eller kanske snarare det som jag minns att det var.
Det finns ett särskilt vemod i nostalgin. För mig handlar den inte nödvändigtvis om en tid då världen var bättre, utan om en tid då världen upplevdes annorlunda. När tillvaron ännu var fylld av mysterier, när det okända väckte förundran snarare än oro och när livet på något vis kändes större än det gör idag.
Kanske är det därför jag dras till de gamla sagorna. Till skogarna, slotten, vandrarna och de märkliga varelserna. Till berättelser som tycks höra hemma i en tid som aldrig riktigt har funnits, men som jag ändå kan känna en märklig saknad efter.
Men jag skriver också skräck. För det okända behöver inte alltid vara vackert. Ibland döljer sig något fasansfullt bortom det vi känner till. Kanske är det just den dubbelheten som fascinerar mig: att samma mörker kan rymma både förundran och fruktan.
Jag tycker om berättelser som ställer frågor utan att nödvändigtvis besvara dem. Berättelser om människans natur, om moral, identitet och perspektiv. Jag vill hellre lämna läsaren med en tanke än med en färdig slutsats.
Kvarleva är ingen anspråksfull plats. Här finns bara mina försök att fånga något av allt det där i ord och bilder.
Kanske kommer någon av berättelserna att betyda något för någon annan. Kanske inte.
Men här får de åtminstone finnas kvar.
Berättelser om det som var, det som är och det som aldrig borde ha varit.